Räknar moln

Depression är så trist. Jag är säker på att alla är uttråkade av det.

När jag berättar hur skitig jag känner, försöker folk uppmuntra mig (tack! Jag uppskattar att du vill att jag ska vara glad!), Eller hjälpa mig att omformulera så att jag kan koncentrera mig på positiva (ja - utmärkta råd!), Eller berätta för mig även detta ska passera. Det är inte acceptabelt att vara deprimerad. Jag känner att jag inte ska prata om det - det gör andra människor obekväma eller olyckliga eller något.

Är det rättvist? Jag tror inte det. Jag är säker på att jag gör samma sak - försök att uppmuntra vänner och hjälpa dem att se en annan synvinkel. Jag tycker att det är som att bli förkyld. Du kan vila och ta hand om dig själv och det tar sju dagar att bli bättre. Eller så kan du gå överbord och ta varje flaska C-vitamin, echinacea och alla förkylnings- och influensatabletter i världen, och det varar ungefär en vecka ...

När jag är förkyld försöker ingen att uppmuntra mig - de sympatiserar, hoppas att det går snabbt och att jag kommer tillbaka på benen på nolltid. Sedan ger de mig en bred kaj så att de inte fångar den också! Det här är vad jag vill när depressionens sjukdom tynger mig. Jag behöver inte argumenteras med och få veta att mitt humör är fel - det säger jag redan till mig själv. Jag vet att det kommer att passera, jag vet att jag kommer att överleva. Jag vet också att det inte hjälper att låtsas vara glad - det gör saker värre eftersom det är utmattande. Jag vet att omramning kan vara till hjälp eller inte - beroende på vad det är försöker jag omrama. Men allt som allt, när de mörka molnen sjunker ner, måste jag acceptera dem - inte spendera varje uns energi som jag meningslöst har puffat bort dem. Det fungerar inte.

Idag har varit intressant. Jag märker definitivt att jag tyngs tungt av vad som känns som en väldigt deprimerad elefant som står fast på mitt bröst. Jag tänker bedövande utmattad. Jag har varit väldigt tårig - varje liten sak får mig att sätta igång. Jag är alltför känslig för minsta anmärkning eller ser i min riktning. Jag ser alla negativ och avfärdar det positiva. Jag känner ingen känsla av hopp, glädje eller optimism.