Känn för din egen skull

Jag har alltid undrat, vad handlar det om att tala ett visst ord som kan åberopa råa känslor? Jag kan läsa en dikt eller en bok och det påverkar mig inte lika mycket känslomässigt. Men om jag skulle läsa om samma hjärtliga dikt eller kraftfulla avsnitt i en bok högt tycker jag att den tenderar att skaka min själ. Orden skrivs bara ut på papper men när de talas finns det passion, det ges kraft till dem. Låtar tenderar att röra mig på sätt som utskrivna bokstäver inte kan. Jag får samma passion när jag lyssnar på motiverande talare. Det är nästan som om orden som griper mig mest är de som jag är rädd att tala själv.

Jag var rädd för känslor under lång tid.

Jag är en man och genom min uppväxt uppmuntrades jag att inte gråta. Jag fick övergrepp när jag var yngre, men den hårdaste typen var alltid det verbala övergreppet. Jag skulle göra något felaktigt, bli skrikad på, gråta än att skrika på högre. I vilken jag skulle suga upp det för tillfället att inte få ytterligare missbruk. Än jag tog upp vanan att inte gråta någonsin. Jag blev saknad av känslor. Jag kallades spottande ”Mr. Spänning ”när jag var yngre för att jag ibland var så apatisk. Jag lärde mig att 'suga upp det' som folk skulle säga. Vad ingen sa till mig var att när du suger upp det när du verkligen borde känna något, börjar det bedöva dina känslor.

När jag blev äldre bildade jag destruktiva vanor, blev tvångsmässiga och utvecklade ångestegenskaper. Jag fick reda på att det jag var tvungen att göra var vad jag var så rädd för att visa mina känslor. Nu tårar jag upp vid minsta vänliga handling. Jag känner också nu orden. Jag visste alltid att det talade ordet hade kraft. De stora talarna genom historien, bra eller dåliga, berusade massorna med sina tal. Detta hade alltid fascinerat mig. När jag började lyssna på motiverande tal kunde jag inte låta bli att släppa allt. Talare som Les Brown och Tony Robbins vågade stirra inför min rädsla. Rädslor som sårbarhet, misslyckande, förnedring och att inte vara perfekt. De lärde mig att känslan av känslor kommer att leda dig genom en utmaning mycket bättre än att fylla känslan långt ner där ingen någonsin skulle se. Nu kan jag hantera känslor lättare. Jag var tvungen att släppa mycket smärta som jag höll på länge. Ett sätt att släppa all denna nedflaskade empati var att gråta. Det sägs att livet är som en lök, du måste skala det ett lager i taget och ibland gråter du. Jag var tvungen att dra av det hela och titta på kärnan i min person. Om vi ​​inte tar bort det hårda skalet och stirrar på insidan av vår själ då och då börjar vi alls glömma det. När jag väl hittat den biten jag förlorat förändrade det mitt liv. Jag fruktar inte längre lika mycket som jag gjorde. Jag vet nu om något måste komma ut och kännas måste det göras. Jag stöder och respekterar alla som talar för ämnen som mänsklighet, jämlikhet, djur eller miljö. Ord har sänkt ned imperier, och de kan tränga igenom alla figurativa fästen du har konstruerat runt ditt hjärta.
Män, var inte rädda för att gråta. Det har inget att göra med att vara svag eller utom kontroll. Om du inte släpper ut det som du känner kommer det att växa tre gånger så stort. Det kommer att bli ett problem för dig på vägen. Känn nu eller känn dig dubbelt senare. Detsamma gäller alla kön. Känslor kan vara som glödande kol, de kommer att bränna dig ju längre du håller på dem. Allt du behöver göra är att släppa kolet för att inte längre brännas. Släpp känslorna för att komma igenom det på ett mer hälsosamt sätt. Du förtjänar en hälsosam anda. Om någon frågar dig, 'varför gråta', svara, 'för mig'. Du kommer att må så mycket bättre när känslorna har bearbetats ordentligt. Det löser inte ditt problem eller utmanar dig, men genom tårarna kan du få nya perspektiv.