De underliggande frågorna rörande existensismens problem i min depression och ångest

För några veckor sedan satt jag och väntade på att min skift skulle börja vid Shake Shack när jag plötsligt insåg att mina depressiva symtom återkom, jag trodde att jag lämnade tillbaka 2016. Jag ville vara ensam och isolerad, jag var trött, irriterad, olycklig, Jag hade en överväldigande känsla av att gråta, och jag ville inte vara i närheten av någon. Alla var glada omkring mig men jag inte. Jag kände mig väldigt eländig. Var det jag jag hatade mitt jobb? Kanske visste jag att jag kunde göra bättre eller bli bättre? Kanske ville jag inte känna mig trött? Med allt det som kretsade runt i mitt huvud började jag överanalysera mig själv (som jag alltid gör) och jag kom fram till att jag gick igenom (och har gått igenom sedan mitt sista år på college) en existentiell kris.

Existentialism

Existentialism i filosofin, i sin mest grundläggande definition, handlar det om hur människor ser sig själva i världarna och i sin egen existens. Min psykiska hälsa, i tider av osäkerhet och tvivel, blir skakig när jag inser att jag inte är där jag behöver vara, var jag vill vara eller hur jag vill känna mig.

I det splittrade ögonblicket där jag övervägde min nuvarande position i existens, som kämpade med en gammal depressionskänsla åtföljd av mitt nästan vardagliga möte med ångest, hjälpte jag mig att inse hur ofta jag tänker på vem jag är och vad jag vill ha från detta liv. Det som gör depression och ångest till två frågor om mental hälsa som fokuserar på frågorna om existentialism är att den ena handlar om det förflutna (depression) och den andra om framtiden (ångest) (ibland kan begreppen förflutna och framtiden suddas ut).

Ångest mot depression

När jag har en episod med ångest ställer jag mig ofta frågor som, tänk om jag aldrig blir någonting? Varför är jag inte där jag behöver vara? Kommer jag någonsin att må bättre? Vad tror jag på? (När det gäller religion och ideologi) Vad händer om jag ”gör livet” fel? Kommer jag någonsin att hitta kärlek? Vad händer om jag inte hittar mitt syfte eller använder mina talanger? Och i alla dessa frågor finns det ett underliggande tema för oro och tvivel. Allt verkar gå tillbaka till att förstå uppfyllelse och att vara något eller någon.

När jag har en episod med depression (som den ovan) ställer jag frågor som varför är jag här? Varför känner jag mig värdelös? Är det här jag ska stanna hela mitt liv? Varför är jag inte glad? Varför är jag ständigt trött? Har jag ett syfte? Dessa frågor gäller hur jag känner mig jämfört med vad jag känner till eller har upplevt.

Ångest är en reaktion på vad som kommer / kan hända medan depression beror på mitt nuvarande tillstånd (känsla och välbefinnande) baserat på händelser som redan har hänt.

Även om dessa frågor är likartade, tar de upp frågorna om en existentiell kris. Dessa frågor väcker inre frågor på sätt som påverkar hur jag ser mig själv utvecklas eller stanna på samma plats. Jag började se mig själv på ett ställe dras och pressas av mitt förflutna och framtid som skapar ett kaotiskt utrymme i mitt sinne.

Medan jag fortfarande befinner mig i ett obehagligt tillstånd i min existentiella kris inser jag och förstår mitt mentala tillstånd och det har hjälpt när jag jobbar för att bli bättre inte bara i det jag gör utan i den person jag är passande. Jag vill inte bara göra bättre utan jag vill också bli bättre.